onsdag 18 november 2009

Gaby and the guns.

Det har varit tyst om mig på sista tiden. Efter hemkomsten från Paris drabbade november mig. Jag har varit trött, osocial och allmänt hängig och dessutom haft en hel del jobb med omarbetningen av mitt exjobb. Never ending story, det där. Jag fattar inte hur mycket tid det kan ta att formulera sig och hitta källor. Blä.
Lite tid har jag i alla fall kunnat spendera i verkstaden. Det blir minst en och förmodligen två eller tre separatutställningar för mig i vår, så det kan behövas. Dessutom är det snart julbazar på Textilkoll, så jag behöver producera en del grejer till det också. Och lite har jag umgåtts, det har jag faktiskt.
Ikväll, till exempel, trotsade jag och syster Kristin stormen och gick till Babel och såg Gaby and the guns. Jag, som inte lyssnar så där värst mycket på musik och absolut är okunnig i ämnet skulle definiera musikstilen som om Edith Piaf hade fått barn med Bo Caspers orkester och Allan Edvall hade uppfostrat den lille parveln. Jag gillade konserten!
För några somrar sedan jobbade jag och Gaby tillsammans som timvikarier på samma gruppboende. Hon pluggade till sjuksköterska, men var rätt trött på det och ville hellre satsa på musiken. Så fantastiskt kul att hon lyckats nu! Grattis! Jag minns karaokekvällen på handikappsbadet den där timvikariesommaren. Vi, personal och boende, grillade korv och gaby och en kille på gruppboendet sjöng duett. Det var en låt från musikalen grease, och gruppboendekillen fick vara grease-tjejen och var hur lycklig som helst. Skönt att tänka tillbaka på det tillfället nu, när det är allt annat än sommar. Storm var ordet.
Jag måste sova nu. Ska upp tidigt och jobba, om jag inte får för mycket biverkningar från svininfluensavaccinet som jag tagit idag, efter köande i ösregn. Och småfull som jag är vet jag inte riktigt vad jag skriver, så det är nog bäst att sluta. Godnatt!

tisdag 3 november 2009

P A R I S

Jag älskar Paris.